29/10/2025
2.0? 🍁
Min relation till hästarna har alltid varit utvecklings eller tävlingsinriktad. Jag har haft svårt att hitta nöjet i kravlösheten, det har jag inte bara när det gäller mina hästar utan det är liksom hur jag är som person. Men jag upplever att jag hittat en annan väg det sista, där jag ser mer inåt och även använder min intuition mer än att följa ett träningsupplägg.
Jag är mer inkännande både för vad jag känner och hur mina hästar upplevs. Har jag eller dom en dålig dag ska ingen av oss behöva bli för pushade i fel läge, det leder bara till besvikelse. Och det mindsetet har gjort att jag hittat en annan mening med mina hästar, det känns djupare. Att jag kan ladda mina batterier bara av att vara nära.
Och som idag, jag är trött och istället för att Zaphire skulle få ta hand om min trötthet så gick vi ut i skogen och laddade våra batterier ihop. Sida vid sida 🧡
Hur gör ni?
Kör ni efter hjärta, dagsform eller stenhårt träningsupplägg? Lyssnar ni inåt eller mer på tränare? Stallkompisar?
Min känsla är att det behövs mer värme, kärlek och välvilja till både varandra och våra hästar inom ridsporten och att vi behöver stanna upp och lyssna inåt mer. 🤍
Tror ni att vi är på rätt väg eller vart går trenden egentligen?
